Cryptacize – Mythomania
År: 2009Bolag: Asthmatic Kitty Records Betyg: 2/5 Text: David Winsnes När jag fick detta album och såg på deras Myspace att Cryptacize senare i år skulle turnera med ett av mina favoritelectronicaprojekt, Casiotone For The Painfully Alone, höjdes mina förväntingar markant. Nu har jag lyssnat igenom den här skivan på tok för många gånger för att det ska vara hälsosamt. Inte för att det är något mästerverk. Det har snarare att göra med att jag inte blir ett dugg klokare på detta album, hur många gånger jag än lyssnar. Man skulle faktiskt kunna säga att jag hatar det. Jag hatar denna skiva. Jag vet nämligen inte om det är idiotiskt och konstigt, eller bara genialisk musik i abstrakt indieform. Det är psykedeliskt och stundtals lite funkigt. Man blandar dessutom in diverse obskyrta instrument, så som cembalo i Blue Tears, skivans kanske starkaste spår. Men trots detta blir det aldrig riktigt intressant. Utsvävningarna får musiken att sakta ned och bli på tok för långsam för att faktiskt vara någorlunda intressant att lyssna på. Istället förvandlas de flesta av spåren till någonting som man kan likna vid signaturmelodier från 90-talsbarnprogram, vilket knappast kan tolkas som annat än irriterande och barnsligt. Vissa kanske säger att bandet bara låter bli att ta sig på för stort allvar, att man har en viss självdistans till den musik man gör. Tyvärr slutar det hela i att man själv har svårt att ta bandet på allvar. Kanske är det på sätt och vis nyskapande och utanför den indiepopmall som de flesta av genrens band placerar sig inom, men det betyder inte för den sakens skull att det faktiskt är bra musik. Nej, när jag lyssnar på Mythomania är det bara vokalisten Nedella Torrisi som hindrar mig från att tro att detta är musik som Teletubbiesfigurerna dansar till när de förfestar. Samtidigt har musiken någon form av djurisk dragningskraft som gör att jag inte kan släppa lyssnandet fullt ut. Nikotininjicerade melodier som är på tok för dagisotäcka för att egentligen lyssnas på. Vilket kopplar ytterligare till 90-talsbarnprogrammen i allmänhet och Teletubbies i synnerhet. Hjärntvätt och obehag. |